Det var inte alls bra att de utvecklingsgrupper som kommunen själv tog initiativ till avvecklades. Utvecklingsgrupperna får självklart fortsätta existera, men med avveckling menas att kommunen inte längre använder de här grupperna som remissinstanser.
Ingen vet bättre vad som behövs i Österbybruk än den som bor där. Det är i orterna den lokala expertisen finns.
I Öregrund finns Öregrundsrådet kvar som lokal utvecklingsgrupp. En grupp som kommunen nu nonchalerar helt eftersom kommunen och rådet står på motsatta sidor i snart varje fråga som rör Öregrund.
Kanske finns det andra lokala utvecklingsgrupper som också överlevt den kommunala avvecklingen?
Det jag ogillar med avvecklingen av remissgrupperna – som de ju var – är att det i stället för seriösa kandidater på valsedlarna hamnar enfråge-kandidater som vaktar sin egen ort, men inte bryr sig om resten av kommunen.
I kommunfullmäktige hamnar enfråge-ledamöter som vaktar sin egen ort (för att de lokala remiss-grupperna är avvecklade), ledamöter som gått i pension och drygar ut pensionen med arvoden från skattemedel, ledamöter som under en hel mandatperiod inte säger ett pip i talarstolen, ledamöter som inte har det minsta emot att partipiskan viner över skallen när det är dags att rösta i sakfrågor och voteringar.
Jag har varit på alldeles för många kommunfullmäktigesammanträden för att inte veta hur det går till. Efter ett val skulle ledamöter in i bl.a. barn- och utbildningsnämnden. Det var tydligen ingen nämnd med någon högre status, men den utpekade blev orolig för hen kunde ingenting om skolor och utbildning, och hamnade på valsedeln mest som utfyllnad. Nu skulle hen med milt tvång in i BUN där man inte behöver kunna något, utan ”det där fixar tjänstemännen”. Men sedan blev många förbannade på ”tjänstemannastyret”.
Det jag hittills observerat från åhörarplats är att de frimodiga ledamöterna numera finns i Centerpartiet, där finns flera ledamöter som begär ordet utan att fråga gruppledaren om de får använda sin yttrandefrihet.
Från åhörarplats har jag observerat ledamöter som mitt under kf är på Facebook eller på andra ställen på nätet där de inte ska vara. Men eftersom det inte krävs något av dem för att få arvode från skattemedel, mer än att de sitter på sina platser, behöver de inte rikta uppmärksamheten på ärendelistan och talarstolen. Jag vill tillägga att inte alla beter sig så här, men det finns även de som bara sitter av tiden.
Och jag måste alltså ge bort min röst till de här. Att ge bort sin röst är på något sätt som att dumförklara sig själv.
Jag hoppas på ett annat valsystem. Jag minns när Östhammars Nyheter tog in en insändare jag skrivit om att de politiska partierna gjorde sig själva överflödiga med alla passiva ledamöter. Borde inte medborgarna och tjänstemännen klara att kommunicera utveckling utan fritidspolitiker? Jisses så arga många blev på den insändaren. Jag var frimodig då. Jag är frimodig nu.
Stort tack till alla svenskar i historien som kämpat för den yttrandefrihet som många kanske inte vågar använda. Men jag vågar.
Jag vill också vara feg, men feghet verkar inte finnas i mitt DNA.
Lämna ett svar