Jag bad AI skriva en dikt på temat diktator. Jag har inte ändrat ett enda ord:
Diktatorn kallar sig själv nödvändig
Han står bakom ett podium
och lånar folkets röst
för att tala över folkets huvuden.
Diktatorns makt är inte bara vapen
utan upprepning.
Samma ord, samma fiende,
samma rädsla, varje dag.
Rummet krymper runt människorna.
Tidningar blir tunnare.
Frågor lär sig att tiga
innan de ens blivit ställda.
Diktatorn pekar mot framtiden
men ser bara sin egen spegelbild.
Diktatorn säger ordning
men menar lydnad.
De som minns hur det var förr
kallas hot.
De som drömmer kallas naiva.
De som vägrar böja sig
kallas farliga.
Till slut behöver diktatorn inte längre skrika.
Människornas tystnad gör jobbet.
