Njae, man vet aldrig … Kanske bäst att spotta tre gånger över vänstra axeln om du ser en svart katt gå över gatan framför dig? För säkerhets skull?
Så gjorde (och gör ?) även sjömän för tryggheten ombord – för säkerhets skull.
Längs Ostkusten, exempelvis i trakter som Öregrund och Roslagen, levde många sjömanstraditioner kvar långt in på 1900-talet. Skutskepparna kunde vara mycket skickliga navigatörer men ändå följa gamla seder för säkerhets skull. Onödigt att utmana lyckan när havet kunde förändras på bara några minuter.
Här är några sjömanstraditioner och skrock som tillämpades tidigare och kanske även idag:
Vissla aldrig ombord!
Ditt visslande kan ”vissla upp en storm”. Det enda undantaget är båtsmannen, som använder sin visselpipa för att ge order.
Segla inte ut på en fredag!
Fredagen ansågs bringa otur, medan söndagen betraktades som en lyckosam dag att kasta loss.
Byt inte namn på båten!
Att ändra fartygsnamn utan en speciell ceremoni kan ge extrem otur.
Det sägs att havet känner till varje båts namn. Man ansåg att ett namnbyte kunde reta havets makter och dra olycka över fartyget. En utrensningsceremoni (de-naming ceremony) är den rituella process där man raderar en båts gamla identitet innan den får sitt nya namn.
Tänd aldrig en cigarett med ett levande ljus!
En gammal tradition säger att varje gång du gör detta dör en sjöman.
Gäller både ombord och på landbacken!
Prata aldrig om resan i förväg!
Att säga att resan ska bli lugn eller att ”inget kan hända” anses utmana ödet.
Katter ombord är bra!
Särskilt svarta katter ger tur. De var tidigare även nyttiga eftersom de jagade råttor som annars förstörde matförråden och tågvirke.
Galjonsfigurer är bra!
Kvinnofigurer i fören var tidigare vanliga. De skulle hålla ögonen öppna, visa vägen och lugna stormiga hav.
Måsar ska behandlades med respekt!
Många trodde att måsar bar sjömännens själar. Att skada en mås kunde ge svår otur.
Tatuerade sjömän
Tatueringar fungerade som permanenta lyckoamuletter. En svala betydde att sjömannen seglat 5 000 sjömil. En gris och en tupp på fötterna tänktes förhindra att sjömannen drunknade.
Kasta ett mynt i sjön
När någon köpte en ny båt, eller vid sjösättning, la’ ägaren ett silvermynt under mastfoten som betalning till havsgudarna för en säker och trygg resa med god vind.
Linjedopet
När ett fartyg korsar ekvatorn hålls en stor ceremoni. Sjömän som korsar linjen för första gången måste ”döpas” av kung Neptunus (utklädd besättningsman) genom att genomgå olika humoristiska prov innan de blir ”äkta” sjömän och upptas bland de erfarna.
Döda Hästen (Dead Horse)
En gammal tradition där sjömännen byggde en häst av tyg och halm, tände eld på den och kastade den i sjön. Detta gjordes efter en månad till sjöss för att fira att de hade arbetat av det förskott på lönen de fått innan avresan.
Den första foten ombord
Vem som steg ombord först kunde anses påverka lyckan under hela resan.
Guldring i örat
Det brukar sägas att sjömän använde hål i öronen för att visa att de hade rest runt hela Jorden eller korsat ekvatorn. Ett örhänge i guld skulle också kunna betala för en sjömans begravning om han hittades död på en strand.

Sjömanstraditioner och skrock ombord
Njae, man vet aldrig … Kanske bäst att spotta tre gånger över vänstra axeln om du ser en svart katt gå över gatan framför dig? För säkerhets skull?Så gjorde (och gör ?) även sjömän för tryggheten ombord – för säkerhets skull. Längs Ostkusten, exempelvis i trakter som Öregrund och Roslagen, levde många sjömanstraditioner kvar långt…
2–3 minuter



