Barnen lär sig nya ord,
ord som sirener och larm,
skyddsrum,
evakuering.
Barnen lär sig hur ett fönster låter
när tryckvågen slår in det.
De lär sig att de snabbt måste ta skydd under bord.
Det finns ingen tid att fråga varför.
Ta skydd!
Barnens minnen och trygghet.
Gatan – nu har husen rasat.
Gården – här leker inga barn längre.
Långt där borta, väldigt långt borta
sitter de som bestämmer.
De har flaggor bakom sig,
pärmar på borden.
Flaskor och glas på de stora borden.
Deras bord skakar aldrig ner
pärmarna, flaskorna och glasen,
för hos de som bestämmer
finns inga krig,
inga explosioner,
ingen dör hos dem.
De använder fina ord:
strategi, säkerhet, beslut.
Barnen har lärt sig helt andra ord.
Pappa! När kommer du hem?
Har vi inget hus kvar?
Varför är alla arga på oss?
Jag är rädd! Mamma, var är du?
Får jag ta med mig min katt?
Nätter ska vara mörka.
Men barnens nätter lyser av explosioner.
Det är mörkt bara där de som bestämmer bor.
Ett barn hittar en boll.
Vill du spela fotboll med mig?
Ja, det vill jag!
Leken tröstar.
Men sirener och larm,
skyddsrum,
evakuering.
Var är min syster?
Var är min bror?
Hur blev världen så här trasig?
Vilka ska leva här?
Strategi, säkerhet, beslut.
/ Yvonne Ahtaanluoma-Pettersson
Öregrund 6 mars 2026
Barnens minnen och trygghet. Gatan – nu har husen rasat. Gården – här leker inga barn längre.
