Ibland fastnar det låtar i skallen, en del är inte ens bra men sitter där i skallen ändå. Idag har jag nynnat på Cornelis Vreeswijks Personliga Person hela dagen – och den låten gillar jag. När jag var ner till klipporna en sväng i kväll sjöng jag låten för en stirrig skrattmås, som inte skrattade utan såg helt perplex ut … av beundran? Personliga Person kan jag sjunga utantill så jag sjöng för Måzart:
Personliga Person satt en morgon vid frukostbordet
Och läste i morgonbladet att det senaste lustmordet
bjöd på en mängd pikanta detaljer, mördarn hade använt vissa attiraljer
Dessa nämdes i bladet, och det var ju bra, det
Personliga Persons fru och hans vidriga dotter
De sutto i sina särkar ännu och sina papiljotter
Person såg på dem med föga sympati och i sitt stilla sinne tänkte Person, ”Tvi”
Fast han ingenting sade, och det var ju bra, det
Personliga Person far med bussen som alla andra
I överrock och med handskar och hatt låter han sina tankar vandra
Och tankarna far precis som de vill och ingen hade kunna gissa sig till
vad slags tankar han hade, och det var ju bra, det
Personliga Person far mot hemmet per tunnelbana
En trettiosjua brännevin har han med sig av gammal vana
Sen spöar han sin fru med dunder och med brak och somnar som ett svin och vaknar som ett vrak
Men så, roligt det var det, och det var ju bra, det
Personliga Person står i telefonkatalogen
Och om du de rätta siffrorna slår så svarar han glad i hågen
Javisst finns det många Persöner men Personliga Person finns det bara en
Och det råkar va jag det, och det var ju bra det.
