Jag har två bekanta som jag diskuterar böcker om krig och fred, utsatta människor i diktaturer med – Nina och Viveka på biblioteket kommer inte undan där bakom lånedisken när jag ibland stormar in och är upprörd över hur medmänniskor förtrycks i diktaturer.
Idag har jag läst en bok som gjorde att jag måste pausa mitt bokslukande några dagar och hämta andan och anden: Gud är inte plåstret av Tomas Andersson Wij (2025). Så många kloka tankar han har och delar med sig av. Tack! Tomas skriver det jag tror att många, många, många tänker i dessa dagar: Om Gud finns, varför tillåter han all ondska? Varför sätter inte Gud stopp på allt lidande om han finns? (Du känner till teodicéproblemet?)
Tomas ställer en enkel fråga i boken: ”Istället för att fråga var Gud är, kanske vi ska fråga: Var är vi?”
Så, var är vi?
Jag samtalar gärna med någon annan som läst den här boken, för det här är verkligen en bok med texter att samtala om. Och nej, du behöver inte alls gå i kyrkan varje söndag och få höra att du är en syndare och ta nattvarden för att läsa den här boken. Jag tror att alla människor är sökare. Det kan faktiskt vara så att sökare inte trivs i kyrkan just därför att svaren och de viktiga samtalen inte finns där.
”Gud är inte plåstret är den trettonde fristående boken i serien Ärkebiskopens fastebok, som har etablerat sig som en uppskattad tradition. Varje år inför fastetiden väljer ärkebiskopen ut en författare som får i uppdrag att skriva en bok som inbjuder till eftertanke och andlig fördjupning.
Boken passar bra att läsa tillsammans med andra, men kan också läsas enskilt – även under andra delar av året. Förordet är skrivet av ärkebiskop Martin Modéus.”
Ärkebiskopens fastebok 2025: Gud är inte plåstret | Verbum
