Den här visan har jag sjungit många gånger, första gången tillsammans med Marta Färdig. Jag vet inte vem som skrev den, tyvärr. Vet du?
Öregrundsvisan
En aftonstund i Öregrund
där månen lyser röd och rund
till krogen in jag hoppa’
beställde biff och soppa.
Jag sa, ta hit en Aquavit
och fem, sex snapsar renad sprit
men fort av bara katten
jag vill bli glad i hatten.
På bordet kom med väldig fart
både mat och snaps, det var underbart
och när jag fått betala
till ”Dansen” jag förhala’.
Där stod en tös i ett hörn och frös
och jag bjöd upp denna charmös
hon mig med blicken mötte
å månne han den rätte?
Vi dansa’ ut och absolut
jag aldrig dansat så förut
jag såg den röda munnen
och kär jag blev på stunden.
Och när som denna dans var slut
jag gick med lilla flickan ut
vi smög oss ner till hamnen
hon smög sig ömt i famnen
Jag sa: Du är så rar, så underbar
ja, saken är ju faktiskt klar
du blir min lilla jänta
låt oss ej längre vänta.
Hon sa till mig: jag älskar dig
men jag tycker man skall lugna sig
först ska vi gå till prästen
sen ordnar sig nog resten.
Men månen den var rund och log
och allt förnuftet från oss tog
hon glömde präst och ringar
ty Amor henne tvingar.
Att en aftonstund i Öregrund
där månen lyser röd och rund
båd’ smek och kyssar ta och ge
nånstans där ingen kan oss se.
