Öregrund 365 dagar om året

Som vanligt en pang-på-rödbetan-text av Peter Robsahm, 4 juli 2021, på Facebook:

Med en dåres envishet

Ja, så skulle jag kunna tänka mig börja den här texten. Det känns som jag tjatar, men vissa saker tycks ändå inte gå in hos många. Hur många gånger man än försöker påpeka det. Allt hänger ihop. Ingenting som sker i vårt samhälle och våra liv kommer ur ett vacuum. Det är måhända svårt att ta till sig helt och fullt, eftersom vi har en tendens att vilja ställa oss vid sidan om och svära oss fria från sakernas tillstånd. Givetvis finns det grader i detta faktum och det finns heller ingenting som heter kollektiv skuld. Men det är då rakt ingenting som missgynnar oss, om vi till nöds stannar upp en sekund och reflekterar över sådana saker. Det gör nämligen aldrig populister. De sätter aldrig saker i sitt sammanhang och drar heller inga särskilt djuplodande slutsatser om någonting. Det är precis så ytligt som det låter.
Det finns många problem i samhällstombolan. Men blundar man och drar, så är det i 99 fall av 100 en nitlott. Därför ska heller inte lösningen på våra samhällsproblem vara som ett jäkla lotteri. För gör man det till det, blir det som sagt nitlotter för det mesta.

Kriminella gäng sysslar med kriminella saker. Ju fler kunder som finns i näringskedjan, desto bättre går affärerna och desto tuffare blir slaget om inmutningar och revir. Fler än vi kanske tror använder på regelbunden basis någon form av narkotika. Felet vi ibland gör är att när vi hör ordet ”narkoman”, ser vi en sjaskig, utslagen pundare som ligger på en skitig toalett i T-Centralen. Med andra ord, en stereotyp. Men betydligt vanligare är att den personen istället finns på långt fräschare ställen i samhället. Och det har ingenting med klass att göra, enär en brukare av narkotika finns i Djursholm likaväl som i Tensta. Klassen kommer kanske mer i fråga när det gäller införskaffandet. En person utan pengar, som är beroende, kan komma att begå brott för att få tag i pengarna. En rik affärsman eller företagsledare har råd och behöver inte kränga stöldgods. I övrigt är det ingen skillnad. Det som inte föresvävar herrar som Björn Ranelid & co, är att de som möjliggör den lukrativa branschen för de kriminella gängen kanske finns i den egna bekantskapskretsen. De är finansiärerna. Likväl förfasar de sig över utvecklingen, som om de hade tvättade händer och satt på läktaren.

Men, allt hänger ihop.

Män som försvarar prostitution, förfasar sig på samma sätt. De ser inte att det de själva tar i försvar också ligger till grund för mycket av det elände de påstår bara blir värre och värre. Många av dem är till och med själva kunder och finansierar på så vis den undre världens verksamhet.

Och hur många köper inte billiga prylar, utan att fråga sig varifrån de kommer? Eller köper smuggelcigaretter, eller industriellt producerat hembränt?

Det finns en jäkla massa som ”vanligt folk” gör som finansierar de kriminella gängen. De uppstår heller inte ur ett vacuum. Lägg därtill att klassklyftorna gör att avståndet mellan människor ökar och blir en grogrund för både gängrekrytering och utslagenhet. En del människor förfasar sig över detta, samtidigt som de röstat fram en politik som bidrar till det.

Ingen kollektiv skuld, men svära sig fria kan de förbanne mig inte.
Vi måste förstå att allt har en orsak och ett samband.
Det tänker jag fortsätta tjata om.
Med en dåres envishet.