När jag pluggade till lärare, i Gävle, var jag på en föreläsning jag fortfarande minns, ibland med ett leende, ibland med nå’n typ av tungsinne. Föreläsningen handlade om utrotningshotade ljud. Föreläsaren berättade att det här ljudet är hotat eller helt borta:
”Kom in barn! Vi ska äta!”
Barnen är redan inomhus, framför datorn eller teven, och svarar med ett nytt ”ljud”:
”Vänta! Jag ska bara dö först!” (Digitala världar väntar.)
När jag var i Stockholm senast, diskuterade jag en artikel i Metro med en bekant. Artikeln handlar om barn och ungdomars relation till skogen. Barn tycker att skogen är ofräsch, heter artikeln. Dessutom är skogen tråkig – finns inget att köpa där!
Tragisk att allt måste värderas i pengar.
Här finns artikeln i Metro:
Barn tycker att skogen är ofräsch
