I boken Öregrunds historia kan man hoppa omkring lite som man vill bland kapitlen. Så, idag hoppade jag in i kapitlet Klockstapeln.
Jag citerar och sammanfattar lite från boken: Klockstapeln är totalt 24 meter hög: 18 meter till takfoten och därifrån 6 meter till spiran. ”1858 beslöts att klockstapeln skulle inredas till förvar av stadens brandredskap, som tidigare haft sin placering i Våghuset.” Öregrund hade den här tiden en brandvakt anställd och han hade till sitt förfogande ett litet rum i klockstapeln. På nätterna, enligt schema, gjorde han sin runda och kollade att ”ingen eld var utom kontroll.”
Klockringningar
År 1883 ansvarade organisten Ernström för klockringningarna med en årslön på 3 riksdaler. Efter två höjningar av årslönen kunde han stoppa ner 10 riksdaler i pluskan.
Birger Svärd tog hand om klockringningarna i 17 år och blev Öregrunds siste klockringare. Under 1950-talet elektrifierades klockringningarna.
